Att bygga fram hemlösheten

Nyligen lanserade Malmö stad en rapport över läget för kommunens hemlösa. Om vi går från det sorgligaste till det mest abstrakta, så berättar rapporten att närmare 900 av de hemlösa är barn, att hemlösheten generellt ökat, och att drygt två tredjedelar av hemlösheten endast beror på ”bostadsmarknadens obalans”. Det sistnämnda är värt att stanna upp vid.

 

När man talar om ”bostadsmarknadens obalans” menar man inte enbart att det finns för få lägenheter. Förvånansvärt insiktsfullt menar man snarare att det, samtidigt som det visserligen finns en generell bostadsbrist, också råder snedfördelning i det befintliga beståndet. Med andra ord pekar man på det faktum som bostadsforskare länge pekat på: bostadsmarknadens segmentering. Att en bostadsmarknad är segmenterad betyder, kortfattat, att stora prisskillnader och höga trösklar (inkomstskrav, drogfrihetskrav, osv) gör delar av bostadsbeståndet otillgängliga för särskilda delar av befolkningen. Det här får i sin tur den konsekvensen att de högsta samhällsskikten knappt märker av bostadsbristen, medan personer utan stadig inkomst, eller med behov av försörjningsstöd, inte ser röken av några lägenheter. Det här är extra tydligt om man jämför upplåtelseformer, där bostadsrättsmarknaden på vissa platser (i synnerhet i Stockholm) inte visar några tecken alls på överbeläggning, medan hyresmarknaden som bekant förblir ogenomtränglig.

 

Insikter om bostadsmarknadens segmentering (eller ”obalans”) är väldigt viktiga om man ska ha en kritisk förståelse för den utveckling som sker i de flesta svenska städer idag.

 

Det går knappt en dag utan att man kan läsa om någon driftig kommun som antingen planerar eller genomför något nytt och omfattande bostadsprojekt. I Malmö har kommunen nyligen lanserat ett stort utförsäljnings-/investeringsprojekt i Rosengård, där både lägenheter och kommersiella lokaler ska läggas till det befintliga beståndet. För att locka intresse till projektet lägger man stor vikt vid hur projektet ska höja värdet och (översatt) potentiella hyresnivåer i hela området. Det är sannolikt att hyror, även i befintligt bestånd, så småningom kommer att höjas med uppemot en tredjedel av tidigare nivåer.

 

För att försvara sitt agerande hänvisar Malmö stad till att tillförseln av mera köpstarka grupper i ett område skapar ”rörelse på bostadsmarknaden”, ”trygghet” och ”jobb”. Förutom de rasistiska föreställningar som ligger bakom hur en ny (vit) befolkning skapar trygghet i ett ”farligt” område, så visar argumenten om bostadsmarknadseffekter på stadsbyggnadskontorets och MKB:s bristande verklighetsförankring. Hyreshöjningar frigör av princip inte lägenheter för andra än för de bättre bemedlade. Däremot tenderar det att stärka segmenteringsmekanismer på bostadsmarknaden i stort, vilket innebär att en något större rörelsefrihet skapas för andra personer i den köpstarka gruppen.

 

Samtidigt som Malmös hemlöshet ökar, minskar också antalet bostäder som samhällets svagaste grupper över huvud taget har råd att betala. Det här ökar i sin tur konkurrensen kring det befintliga beståndet, och bildar underlag för både trångboddhet och allt högre krav på skötsamhet och inkomst. Segregationen fördjupas på ytterligare plan, och samtidigt som staden öppnar sig för vissa, stängs den för andra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s